Tråk-EFIT.

Igår var det en ordinarie EFIT-dag. Alltså Ett Foto I Timmen. För att minnas det hade jag lagt in påminnelse i min telefon, så när dagen nu var kommen var jag så inställd på att köra att jag helt enkelt gjorde det trots att jag hade en riktigt usel ME-dag (ME = myalgisk encefalomyelit, en neuroimmunologisk sjukdom). Förhoppningsvis blir nästa dag, den 17 december, något mer upplyftande och innehållsrik 😉.

Jag vaknade vid 8, kände direkt att "jaha, det är en
SÅ'N dag idag!", och hoppades att jag inte
skulle bli kissnödig innan jag orkade stiga upp.

Timmen senare sov jag igen. Och ja, bilden är fejkad
eftersom jag inte brukar ta foton i sömnen. Tror jag.

Gissa vad jag gjorde kl 10!

Kl 11 var jag vaken och kissnödig efter att
ha tömt hela den där vattenflaskan kvällen före.
Men, jag kunde inte förmå kroppen att stiga upp. Den vägrade.

Sen började värken lite varstanns ge sig till känna
och jag kunde inte hålla mig borta från pillerburken
längre. 

Kl ett försökte jag förtränga den fulla blåsan
eftersom hela kroppen kändes tung som bly och
bara att ändra position var som rena styrkepasset.

Men se på fasen! Kl två hade jag masat
mig upp på toaletten och sa hej till min spegelbild.

Timmen därpå orkade jag starta en maskin tvätt,
Välbehövligt.

Och så hamnade jag i sängen igen, stirrandes i taket och svärandes
inombords över min elaka kropp. Hungrig som bara den var jag men
orkade inte fixa något. Det blev två wienernougat jag hittade i väskan.

Trots att värken nu koncentrerat sig
kring nacken och ökat i intensitet så blev det en vända
med tvätten igen. Den torkar ju inte sig själv tyvärr. 

Man kan inte leva på wienernougat allena, så
till slut fick jag samla all vilja jag hade på lager
och fixa en snabb middag. Och nej, det är inte kött 😉

Kl sju var jag påklädd och hade tänkt befinna mig
på bowlinghallen för att snacka skit och bevittna kast med
litet klot. Men det smög sig big time, luften gick
helt ur mig igen och sängen var enda rimliga alternativet.

Från min sängposition blev det sedan lite
CSI NY...

... och lite Vänner.

Vitlöksbrödets helande förmåga är väl inte direkt
vetenskapligt bevisad men jag är övertygad om att det
hjälper mot det mesta. Synd bara att det smular så
jäkligt i sängen.

Klockan elva var det dags att ge upp, rulla ner
för fönstren (det gjorde maken, jag låg fast i min säng),
släcka TVn och försöka sova.

Sådär roligt har jag det! 😉